För snart två veckor sen publicerade Rasmus Törnblom och Emil Eriksson, ledamöter av MUF:s förbundsstyrelse, artikeln ”Vårt nyårslöfte till medlemmarna”. Inlägget togs emot med minst sagt blandade reaktioner. Under denna knappt två veckor långa period har jag ett otal gånger fått frågan hur jag ställer till inlägget och kringdebatten och jag tänkte därför med detta blogginlägg klargöra mina åsikter. Continue reading
Har ni höjt priserna?
Nytt år innebär sänkt restaurangmoms! Från 25 % till 12 %. Moms är något man lägger till priset när man säljer en vara eller en tjänst. T.ex. kostar en måltid för 50 kr till sist 63 kr när kunden ska betala. 50 kr till företagaren, 13 kr till Skatteverket. Med halverad restaurangmoms behöver företagarna bara lägga på 12 % till sitt försäljningspris, alltså blir 50 kr istället 56 kr till kunden. Eller det borde bli så..
Pizzerian kanske snor en slice för mycket av dig sen årsskiftet. (CC BY-NC-SA 2.0, Josh Liba)
Många restauranger har valt att behålla sina priser. Om dagens lunch kostade 69 kr innan årsskiftet så tog företaget ut 55,20 kr innan momsen lades på. Kostar dagens lunch fortfarande 69 kr efter årsskiftet innebär det att företaget har höjt sitt pris från 55,20 kr till 61,61 kr — en prishöjning på 12 %! Under det senaste året har konsumentprisindex stigit med ungefär 2,48 % (november 2010 – november 2011), vilket motiverar en prishöjning med just 2,48 % och inget mer. Allt över det är tveklöst en prishöjning.
Så nästa gång ni beställer någonting på restaurang som kostar lika mycket som innan årsskiftet, glöm inte att ställa frågan: Har ni höjt priserna?
Bloggande, motionsskrivande och vindkraft
Spenderar en skön kväll med litervis av kaffe hemma hos mamma i Ängelholm. Håller för fullt på och skriver lite motioner till MUF Östergötlands distriktsstämma 2012, och kom fram till att med målet att bli distriktsordförande för Sveriges tredje största MUF-distrikt (vi är cirka 1130 medlemmar) så är det time to shape up och börja skriva lite politik. Att ha en sovande blogg med högst oklart fokus och bara 4 inlägg på ett år känns inte helt hundra..
Så nu tar jag och uppdaterar bloggens innehåll! Hellre att jag helt och hållet byter innehåll på bloggen än att slaviskt följa ett tema för evigt vilket får bloggen att självdö. Nu är fokus politik, teknik, och företagande. Sen kan det nog bli en hel del annat som intresserar mig, vilket gissningsvis kan vara marknadsföring och ekonomi på olika sätt.
Vindkraftverk i klassisk pose: stillastående. (Foto: Vattenfall)
Anledningen till att jag i huvudtaget tog tag i detta är att jag ville skriva av mig om min frustration kring vindkraft. Jag gillar förnyelsebar energi, men jag är högst skeptisk till vindkraft. Trots att det byggs och byggs så är den totala elproduktionen från vindkraft fortfarande mindre än vad Barsebäcksreaktorerna som stängdes 1999 och 2005 stod för. Vi skattebetalare har självklart stått för en del av notan, och genom Boverket har det betalats ut nära 86 miljoner i stöd till planeringsinsatser för vindkraft. Av dessa har vi fått nästan 4 miljoner till Östergötland. Dessutom avsattes 300 miljoner kronor i investeringsstöd under perioden 1998-2002. Investeringsstödet skulle motsvara 6 öre/kWh, och utöver detta utgick det en miljöbonus på 16,2 öre/kWh. Kostnad: nästan 100 miljoner kronor, per år. Utan statliga bidrag hade kommersiella investeringar i vindkraft inte varit lönsamma. Men att lägga 100 miljoner kronor per år för något som utgör under 1 % av elproduktionen i landet är lite väl saftigt. (Rekommenderar Ds 2000:20, om Elproduktion från förnybara energikällor, för intresserade.)
I dagsläget utgör vindkraften ungefär 2 % av den svenska elproduktionen, och då har vi byggt ut vindkraften i ungefär 30 år. Vad allt detta kostat svenska skattebetalare vill jag helst inte tänka på. Att vi dessutom förhindrade utvecklingen av kärnkraft i Sverige under nära 20 års tid tillsammans med en ambition om att avveckla all kärnkraft under 30 års tid efter en tveksam folkomröstning gör inget bättre. Fortfarande har vi en begränsning om 10 kärnkraftverk i Sverige, vilket är precis så många som redan är i drift. Jag hade gärna sett en modern utveckling av kärnkraften i Sverige, utan begränsningar om antal. Jag motsätter mig avvecklingen av Barsebäck 1 och 2 som gör att elområde SE4 (”Malmö” – södra Sverige) står utan vettig egenförsörjning och därmed dyrare elpriser.
Noterar även att Östergötland under en mycket kort tid (1968-1970) hade ett kärnkraftverk, Marviken, på Vikbolandet utanför Norrköping vars reaktor (kallad R4/Eva) inte hann tas i drift innan projektet lades ned. Det var en reaktor som utöver el även skulle producera vapenplutonium som en del av det svenska kärnvapenprogrammet. Kärnvapen kanske var lite onödigt, men ett kärnkraftverk i Östergötland hade inte varit fel. Vi får se vad framtiden har att bjuda på!
Därför tror jag inte på Google+
Alla pratar om det, alla vill ha invites, och det växer extremt mycket från dag till dag. Jag pratar om Google+.
Google+ (Google Plus helt enkelt) är en ny social plattform som egentligen knyter samman ett antal tidigare Google-tjänster till en plats. Vissa hävdar att det skulle vara en ”Facebook-dödare”, och det är precis det jag vill bemöta med detta inlägg — jag tror inte en sekund på det.
Inget komplement
Idag har nära halva Sveriges befolkning konton på Facebook. Man brukar säga att ”alla finns där”. Precis som Facebook är för vännerna är Twitter för omvärlden och den offentliga bilden. Även här konkurrerar G+ genom att låta andra följa en och det man publicerar offentligt. Jag tror inte att man vill ha en sammanslagning av Facebook och Twitter, utan tror att styrkorna i dessa nätverk ligger i att de är separerade. Skulle man migrera till Google+ skulle man behöva bygga upp sitt nätverk igen. Nätverk som redan idag är smidigt uppdelade i t.ex. Twitter, Facebook, LinkedIn, Foursquare, etc. Jag tror man vill ha sina separata plattformar med separata styrkor, och när det kommer till prioriteringar så ryker Google+ för de flesta.
Oklar delning
En styrka, men även en svaghet är Googles svar på hur man ska kategorisera sina kontakter. Kretsar, eller circles. Att man tagit tag i kategoriseringsproblematiken förtjänar ett tack redan initialt: vänskaran på Facebook sträcker sig från flyktiga kontakter man skakat hand med till oskiljaktiga barndomsvänner man delar allt i sitt liv med – och alla får vanligtvis ta del av samma innehåll. Men problemet med Google+ är ett rejält jobb att kategorisera alla, och sedan rikta sina uppdateringar till endast de kretsar som man vill ska ta del av innehållet. Jag tror inte att man kommer att orka omkategorisera vänner på regelbunden basis, och i slutändan kommer man ändå bara att kasta ut allt innehåll till alla oavsett.
Nyhetens behag
Google Wave, Google Buzz… Många vill hoppa på tåget med det senaste, och i fallet Google har det blivit ett antal försök som egentligen aldrig tagit fart. Google+ är rejält kul de första dygnen, men när man sedan sitter där och närmast reflexmässigt uppdaterar sin Facebook-status kommer man inte att orka logga in på Google+ också för att tvångsmässigt återpublicera samma inlägg.
Plus med Google+
Självklart finna det fördelar med Google+ som jag måste nämna.
- Det är Google
Alltså relevant när det kommer till sökresultat och sökmotoroptimering. - Ny approach till delning
Facebook har inställningar för vad som delas med vem, men det finns all anledning att försöka börja fundera på hur man kan tydliggöra och förenkla detta så att användarna känner sig trygga med vad de delar och till vem. - Android
En inte allt för vild gissning är att vi kommer att få se en ganska tajt integrering här. Redan nu är dessa flitiga användare av Google-profiler samt tjänster som Latitude, Buzz och Picasa. Nämnas bör även att iPhone förärats en app för Google+.
Sammanfattningsvis
Google+ är hett. Nu. Men ge det en månad eller två så kommer det ha svalnat av. Facebook har sin trygga plats med en ständigt växande användarskara som med största sannolikhet inte är tillräckligt benägen att byta plattform. Twitter om något hade kunnat vara mer hotat, men döma av Google Buzz:s misslyckande så har Google svårt att rå på även denna plattform. Internet har precis fått Facebook som sitt rejäla sociala lager, och tiden är ännu inte kommen för en ersättare.
Löwengrip, vänsterjante och generation Y
Jag är så innerligt besvärad av de senaste dagarnas debatt som inleddes när Ann Charlott Altstadt med rubriken ”Den blåsta generationen” gav sig på bl.a. Isabella Löwengrip. Hon hävdar att vår generation (80-/90-talister – generation Y), är helt modeinsnöade och troligtvis den minst samhällskritiska generationen någonsin. Alltså, kom igen!
Glädjande nog tog Isabella och försvarade bloggenerationen med ett inlägg på SVT Debatt. Men OJ! Positiva ordalag om samhället och 80-/90-talisterna är inte bra tänker sossarnas ungdomsförbund SSU med Jytte Guteland i spetsen och skriver ett inlägg om att Blondinbella inte vet hur det är att vara ung. Och för att verkligen visa på att vänstern inte gillar Isabella Löwengrip som person (det är ju henne de vill basha här, mer så än att diskutera 80-/90-talisterna) så ger sig Unni Drougge in och hävdar att Bella förstört många tjejers liv.
Drougge larvar till hela diskussionen när hon jämför den styrkan man känner av att läsa Isabellas blogg med ruset man känner av knark och shopping. Och det är inga positiva ordalag om Isabella överhuvudtaget i övrigt heller, utan bara snack om yta, pengar och hennes farsa (!). Som om Isabella vore korkad och hennes farsa byggt hennes framgång…
Almedalsmingel 2010. Foto: Martin William Landl.
Om det är någon jag verkligen kan ta i försvar så är det Isabella. Jag har väl aldrig varit någon flitig läsare av hennes blogg, men jag fick chansen att lära känna henne under slutet av 2008, och hon växte som fasiken i mina ögon från första minut. En ruskigt kunnig och smart tjej med ett affärssinne som få andra. För nån månad sen sprang jag på henne i Gamla Stan, och då var det fullt upp med tidningen, föreläsande och företagande. That’s who she is! Superentreprenör. Drougges beskrivning är löjeväckande (men superbekväm för att vänsterjantefolket älskar det). Egoboost är en skitbra tidning (på många sätt, kan skriva ett långt inlägg bara om det – men nu gäller det debatten/bashen!), och jante-Sverige får vara hur sura/bittra/avundsjuka de vill för att Blondinbella har en tidning och inte de själva.
Visst finns den ideologiska dramaturgin där: När debatten börjar visa för mycket på möjligheterna med eget entreprenörskap och flexibel arbetsmarknad – ja då kommer vänstern snabbt och försöker tysta detta. Ju fler F-skattsedlar, desto mindre vänsterföreträdare på viktiga stolar. Men det som besvärar mig är att en generationsdiskussion blir en debatt om Blondinbella som person/fenomen.
Nää, tack och lov så avslutar Isabella debatten fint och jag hoppas det slutar där. Det är sällan jag skriver inlägg här, men Isabella är en fantastisk person som berikar Sverige och är en stolthet för vår generation, och jag blir riktigt irriterad när inlägg efter inlägg klankar ner på henne.
Som företagare, bloggare, generation-Y:are och framtidsoptimist: Fan va bra du är Isabella.
Livet utan iPhone med internet
Sitter på The Green Park Hotel Bostancı i den asiatiska delen av Istanbul, och skriver på en — för tillfället — tämligen värdelös iPhone. Den saknar internetåtkomst..
Med roamingavgift på 120 kr/MB blir man snål per automatik. WiFi, som enligt mig borde vara gratis på ett hotell, vill de ha €5/h eller €12/dygn för. Och man kan inte köpa direkt från telefonen/datorn.. Får bli senare ikväll.
Är här på konsultuppdrag och förhoppningsvis har den turkiska programmeraren jag ska träffa idag nån internetuppkoppling att bjuda på. Min telefon behöver det.
Satt nere i baren igår med en österrikare (VD:n) som också hade en för tillfället värdelös iPhone. När vi skulle översätta termer (läs: använda Google Translate), så var det kört. Kolla valutakursen? Kört. Kolla mailen? Kört. Uppdatera vänner på att man är utomlands via Facebook? Kört. Och så fortsatte det. Appar är fantastiska, men de flesta bygger på internetaccess. Och turkiskt öl lockade mer igår än krångligt, dyrt turkiskt internet.
När detta inlägg publiceras har jag bevisligen fått tag på nån internetuppkoppling. Men jag tycker ändå att det aktualiserar ett problem. Internet borde vara såväl billigt som lättillgängligt. Världen av idag bygger på det.
Hemelektronikbranschens ångestdämpande medieköp
Sitter på tåget mot Stockholm och PrimeLab Intro hos Prime/United Minds ikväll. Det blir allmän presentation av byrån, case samt mingel som avslutning. Ser fram emot att bolla lite studie- och framtidsplaner samt träffa lite goda vänner, så väl på som utanför byrån.
Läsningen på tåget är de tre senaste numrena av Resumé (dock inte den som kom idag), som jag fått av Jocke. En nyhet jag fastnat för är ”Stenhård kamp om kunderna” (s 10-11, #9, 3 mars) med reklamanalys av Karin Setreus (som jag för övrigt såg när jag var på arbetsprovssläpp hos Berghs School of Communication där hon är ämnesansvarig för Marknadskommunikation).
Artikeln handlar om hemelektronikbranschen, som pumpar in pengar i medieköp. 1,7 miljarder kronor 2010, och det spås öka 2011. Detta samtidigt som marginalerna på försäljning pressas, konkurrensen ökar och förlusterna växer. Nu har visst SIBA gått in som huvudägare i NetOnNet, och SIBA + OnOff samäger väl hela Resurskoncernen, så ägarstrukturerna är liksom framtidsutsikterna högst oklara. Det är rea året om och räddningen för kedjorna blir krediter och försäkringar som till viss del kan kompensera för samt stävja kundernas illojalitet.
Jag har själv jobbat på SIBA och fått en inblick i branschen med all dess prispress. Jag håller fullt ut med Karin att det är dags för hemelektronikbranschen att ta sig i kragen och fundera över hur man skapar ett värde för kunden som gör att priset inte blir det viktigaste, utan att lojalitet gentemot kedjorna kan växa fram. Visst, det är lättare sagt än gjort i den digitala tidseran när man går in på Prisjakt och klickar hem sin vara från den billigaste butiken, men ibland kan variabler som service, rådgivning, kompetens m.m. vara mer avgörande vid ett inköp.
Trycker man in 1,7 miljarder kronor för att marknadsföra produkter med negativ marginal kan man skära ned lite, rycka upp sig, och fundera ut hur man på allvar skapar konkurrenskraftigt mervärde till kunden. Och tjänar pengar på det.
Facebook lanserar ny profilsida
Facebook introducerade ikväll en helt ny design av profilen, som bjuder på en hel del nyheter jämför med den gamla. I ett inlägg på Facebook-bloggen presenteras nyheterna som jag ska sammanfatta lite kort.
Redan det första man ser på nya profilen är nytt. Man får i korta meningar reda på det mest grundläggande om personen du tittar på. Nyhet här är att man nu kan fylla i vilket/vilka språk man pratar, vilket görs inifrån profilredigerarens förstasida.
Gowalla integrerar Foursquare & Facebook Places
Gowalla lanserade idag version 3 av sin iPhone-applikation, som kort och gott kallas Gowalla 3. Flera nya funktioner och förändringar är tillagda och gjorda, men dem får ni läsa mer om på Gowallas egna blogginlägg. Jag tänker nämligen dyka djupare i en speciell del: tjänsteintegrationen.
Har man hängt med lite internationellt hur det ser ut för rivalerna Gowalla och Foursquare, så har man sett att det är den senare som vunnit publiken (jag tänker inte ens nämna Brightkite..). Som grädde på moset lanserade även Facebook en egen tjänst, Facebook Places, tidigare i år. Svårt läge för Gowalla kan tyckas, men om det är någonting de legat i framkant med är det upplevelsen. Man har ett trevligt gränssnitt, beskrivningar av platser, bilder och geocaching – något de andra inte riktigt är i närheten av. Vad gör man då? Jo man anpassar sig! Gowalla är nu en klient för att använda både Foursquare och Facebook Places – tjänsterna där användarna har sina vänner – men med ett nytt lager av information som bilder och information.
Personligen tror jag att Gowalla är helt rätt ute. Tack vare detta överväger många att återgå till att använda Gowalla-applikationen, vilket kanske bör ses som ett hot mest för Foursquare. Inte för att Foursquare riskerar att tappa användare – tvärtom kommer tjänsten säkert att få fler användare – men det är bara deras API som kommer att användas, och de kommer inte längre att kontrollera användarupplevelsen om de inte tar ett ordentligt grepp om sin applikation.
Utmaningen nu är att göra integrationen fullt fungerande, då den idag inte fullt ut matchar Foursquares platser och troligtvis inte Facebook Places heller (tyvärr har det inte kommit till Sverige, och den vägrar checka in när jag försöker via Gowalla). Men detta är troligtvis bara en tidsfråga, och säkert inte något större bekymmer förutom för de som gör allt för sitt 4sq-mayorship..
Gowalla 3 hittar du på iTunes. (Android, iPad och Blackberry kommer snart.)
